Fler steg mot en mer jämlik hälsa

Här kommer några ytterligare kommentarer till betänkandet ”Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa” (SOU 2017:47).

Som jag skrev i mitt förra inlägg är det en väl genomarbetad utredning som Olle Lundberg i juni överlämnade till Gabriel Wikström (nu är dock Annika Strandhäll ansvarig minister). FSS kommer att lämna ett remissvar trots att vi inte är ”officiell” remissorganisation. Här gör jag några nedslag bland alla förslag som ges och mina egna synpunkter på dem.

Inledningsvis så uppskattar jag att utgångspunkten för hela betänkandet är att levnadsvanor och sjukvårdsinsatser måste kombineras med en betydligt bredare ansats än så om hälsoklyftorna ska minskas. Betydelse av mer jämlika uppväxtvillkor, kunskaper, arbete, försörjning och boendefrågor är alla viktiga för ett jämlikt (och därmed rikt!) samhälle.

Jag instämmer även i slutsatsen att det behövs ett brett spektrum av åtgärder både vad gäller innehåll och inriktning och aktörer. Det finns ingen ”quick-fix”!

Ytterligare ett område som jag uppskattar i betänkandet är att fokus ligger på ett hälsofrämjande perspektiv under hela livsloppet, från vaggan till livets slut.

Generellt hade jag dock gärna sett mer av ”ska” och mindre av ”bör” när det gäller de förslag som lämnas inom de åtta olika utvecklingsområden som kommissionen har fokuserat på.

Under avsnittet ”Det tidiga livets villkor” är till exempel förslagen till såväl regering som landsting formulerade som ”bör”:

Regeringen bör…:

a) stödja en utveckling av nationell kvalitetsuppföljning för att kunna säkerställa att en jämlik barnhälsovård erbjuds samt

b) utreda hur en sammanhållen barn-, elev- och ungdomshälsovård kan skapas.

Landsting bör å sin sida…:

a) verka för ökad tillgänglighet av mödra- och barnhälsovården utifrån föräldrars och barns olika behov och

b) verka för att personalen inom mödra- och barnhälsovården har tillräckliga kompetenser och förutsättningar för att identifiera

Detta med rekommendationer snarare än pekpinnar är ett val som gjorts mycket medvetet av kommissionen och som jag grundsynsmässigt kan sympatisera med. Precis som kommissionen tror jag helt enkelt att resultaten i allt vi gör generellt blir bättre om det som görs utförs för att organisationen, gruppen eller individen vill göra det och inte tvingas till det. Icke desto mindre tror jag ibland att vi behöver ”ska”-uppdrag.

Jag gör ytterligare några nedslag i utredningen innan jag stänger bloggen för ikväll:

Några godbitar

Förslaget att återinföra ämnesbetyg i gymnasieskolan tror jag är en relativt enkel åtgärd som skulle öka andelen elever som slutför sina gymnasiestudier. Framförallt tror jag förslaget kan minska elevers upplevda stress.

Under avsnittet ”Inkomster och försörjningsmöjligheter (kap 4:4)” finns några distinkta förslag som alla syftar till att stärka de ekonomiska resurserna för den som har det sämst ställt. Förslaget om att höja inkomstgränsen för prövning av bostadsbidrag, indexera riksnormen för ekonomiskt bistånd och dra bort barnbidraget från prövning för ekonomiskt bistånd är tre konkreta och kloka förslag som också är fördelningspolitiskt träffsäkra.

Kommissionen har gett några förslag inom det viktiga (men svåra) området att förbättra möjligheterna till ett mer jämlikt deltagande i demokratin. Här föreslås bland annat att regeringen bör sätta ett nytt mål för demokratipolitiken med tydligare fokus på en större politisk jämlikhet. Här föreslås också att stödet till organisationer i det civila samhället som arbetar med att bredda det politiska deltagandet ska öka.

Några områden/förslag där jag önskat mer

Förslagen under bostadsavsnittet (kap 4:5) som tar sikte på den ack så eftersträvansvärda målbilden om att ”alla ska ha tillgång till en fullgod och ekonomiskt överkomlig bostad” är i mina ögon för allmänt hållna:

Kommunerna får under detta avsnitt i och för sig goda/kloka uppdrag men även dessa är tyvärr formulerade i ”bör-form”:

Kommunerna bör:

a) vid markanvisningar i möjligaste mån verka för att tillgodose bostadsbehov hos de med svag ställning på bostadsmarknaden,

b) skärpa ägardirektiv till kommunala bostadsföretag som betonar den allmännyttiga rollen och företagens roll för bostadsförsörjningen i kommunen,

c) arbeta fram strategier mot hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden samt

d) intensifiera och effektivisera vräkningsförebyggande arbete genom samverkan och skriftliga rutiner samt stärka sitt tillsynsarbete för att säkerställa goda boendemiljöer särskilt i områden med hög trångboddhet.

Under bostadsavsnittet får även regeringen ett ”bör”-uppdrag:

att i sin tur ge länsstyrelserna i uppdrag att se över rutinerna för hur de allmännyttigt kommunala bostadsbolagen årligen rapporterar sin ekonomi, för att på ett tydligare sätt efterfråga en redovisning av effekter av samhällsuppdraget.

Det är lite för många led i den kedjan innan något faktiskt händer är jag rädd …

Avslutningsvis saknar jag tydliga formuleringar om socialtjänstens roll som viktig aktör för att bidra till goda levnadsvanor. Med reservation för att jag ännu inte läst alla rader i betänkandet…

Under kap 4.6 räknas välfärdens organisationer upp (t.ex. skola och hälso- och sjukvård) men här saknas socialtjänsten. Även under kap 4.8 ”En jämlik hälso- och sjukvård” saknar jag socialtjänstens viktiga roll som vård- och omsorgsgivare.

I mina ögon är socialtjänsten en självklar och viktig samhällsaktör i det hälsofrämjande, förbyggande och rehabiliterande arbetet. Något som jag är säker på att FSS kommer att lyfta i vårt kommande remissvar.

Ytterligare synpunkter och/eller inspel tas tacksamt emot under de kommande veckorna. Skriv till info@socialchefer.se.

Kommentera