Ett lotteri för vissa

De flesta större kommuner lägger sannolikt mycket tid och energi på likställighetsfrågan inom sin egen kommun. Många gånger har jag funderat över likställigheten i Sverige.

Likställighet och självstyrelse

Kommunal självstyrelse innebär att kommunerna sköter lokala eller regionala frågor. De har stor handlingsfrihet. Självstyrelsen utövas av beslutande församlingar. De utses genom allmänna val och företräder den lokala befolkningen. (www.skl.se)

Bosättningslagen

2015 kom många asylsökande till Sverige, både ensamkommande barn, familjer och vuxna personer. De ensamkommande anvisades direkt till en kommun och de vuxna, inklusive barnfamiljerna, bodde i stor utsträckning inom Migrationsverkets boenden.

När de vuxna och familjerna fick uppehållstillstånd så trädde Bosättningslagen i kraft och man anvisades till en kommun för boende. Redan här är det enorma skillnader i det man erbjuds; tillfälliga lösningar eller mer självständiga boenden. Nu ser vi också vad som händer efter två år. Kommuner tolkar en möjligen otydlig lag på olika sätt.

En del kommuner menar att bosättningslagen gäller under etableringstiden, dvs två år. Efter det är man som vem som helst och får lösa sin boendesituation själv. En del kommuner erbjuder boende under fyra år. Andra kommuner erbjuder boende under en oviss tid, men kanske ganska tillfälliga lösningar under hela den perioden.

Det måste kännas som ett lotteri. Enligt bosättningslagen anvisas man boende i en kommun, men det är helt olika förutsättningar beroende på vilken kommun man anvisas till.

Ensamkommande barn 2015

På samma sätt har det varit för de ensamkommande barnen som kom 2015.  Många hinner fylla 18 år och ska enligt nya förordningar fortsätta sin process inom Migrationsverkets försorg. Då mycket står på spel, framförallt gymnasiestudierna, väljer många att stanna kvar som EBO i sin kommun.

Flyttkarusellen ska hindras och staten ger kommunerna ett tillfälligt bidrag för att möjliggöra att de ensamkommande ska få bo kvar i kommunen och fortsätta studera. De juridiska förutsättningarna för detta är ett helt annat blogginlägg.

Det räcker med att konstatera att alla kommuner gör olika. Ett lotteri där en del får bo kvar i sina stödboenden eller andra typer av boenden, en del får inga möjligheter alls att stanna kvar i kommunen och en del får möjlighet till viss hjälp från civilsamhället (med eller utan bidrag från kommunen).

Ett lotteri

Många gånger tänker jag på likställigheten i Sverige. I större kommuner brottas man med likställigheten i kommunen. Men tänk vilket lotteri; en hel familjs framtid kan bero på vilken kommun man anvisas till. På sätt och vis skulle det, med all respekt för den kommunala självstyrelsen, vara fint om alla bara följde lagen och praxis. Och att lagarna var hyfsat lätta att tolka och förstå.

Kommentera