Etiskt dilemma ja! Angivare nej!

Doktorander, adjunkter och professorer i socialt arbete låter påskina att socialtjänsten fungerar som angivare.

I tisdagens Svenska Dagbladet (2016-12-13) skriver företrädare inom forskningsvärlden om etiska dilemman i ett komplext system. Det är bra att problemen beskrivs och lyfts fram för diskussion. Men att forskare låter påskina att socialtjänsten fungerar som angivare, att vi jagar papperslösa familjer, och att blivande socionomer ges signaler om att de ska vara polisens förlängda arm är knappast korrekt.

Jag kräver mer underlag av denna yrkesgrupp än ett allmänt tyckande.

Som företrädare för socialtjänsten ställs socialarbetare ofta inför etiska bedömningar och svåra avgöranden med stor betydelse för den enskildes situation. Barns bästa ska alltid komma i främsta rummet. Om barn far illa så ska de få hjälp oavsett om de är papperslösa eller inte. Hur den hjälpen sker är förstås individuellt!

En bidragande orsak till att arbetet och svåra avgöranden blir så komplext, är att vi har olika lagstiftningar att förhålla oss till. Staten fattar beslut utifrån existerande lagstiftning och kommunen utifrån sitt regelverk, dvs. socialtjänstlagen i detta fall. Här börjar komplexiteten!

Den problematik och de etiska dilemman som lyfts fram är inte en enskild angelägenhet för socialtjänsten. Det är en fråga som våra högsta beslutsfattare måste ta tag i. Kanske ingår det i Tillitsdelegationens arbete att även titta på denna problematik.

Kommentera