Etablering en kommunal angelägenhet?

Med kommuninvånares rätt att ges plats i och själva få bidra till det samhälle vi ska leva och verka i, måste detta vara en av våra mest angelägna frågor: Etablering.

Integration och etablering var också de ord om kom upp mest när FSS under Socialchefsdagarna 2017 ställde frågan om vilken som är den viktigaste socialpolitiska frågan idag.

Läste att av de 22 000 personer som lämnat etableringsuppdraget 2016 var endast en tredjedel i arbete eller studier efter två år. Enligt SCB:s senaste siffror tar det nio år för hälften av alla nyanlända att få ett jobb.

Cirka 40 procent av dem som får ekonomiskt bistånd får det för att de är arbetslösa. Många av dem med ekonomiskt bistånd har hälsoproblem och deras barn löper tre gånger så stor risk att drabbas av allvarlig psykisk ohälsa. Forskningen visar att barn till föräldrar som har försörjningsstöd har sämre resultat i skolan, mer sällan klarar gymnasiet och oftare själva får försörjningsstöd som unga vuxna.

I den kommun jag arbetar har vi försökt samla de faktorer som såväl vi som andra utifrån kunskap och erfarenhet kunnat konstatera måste till för att vi ska klara uppgiften. Det var väl inga nyheter som framkom utan som vanligt står det klart att det viktigaste är att få till ett gemensamt arbete mellan olika aktörer för att tillsammans hitta nya lösningar och modeller. Det står också klart att:

  • målet måste vara gemensamt och alla måste vara medvetna om vad målet är
  • det behövs proaktiva förhållningssätt med förebyggande, tidiga insatser
  • det måste finnas en tanke/strategi för hur vägen dit ska se ut vilket kommer kräva gemensamt planerade, strukturerade aktiviteter som följs upp och bevakas
  • långsiktighet krävs
  • förenklande processer måste till – beslut får inte gå i ”långbänk”
  • vertikala stuprör måste ersättas och kompletteras med horisontella
  •  vi måste försöka ha realistiska förväntningar på varandra

Hörde  en klok person säga att ska vi klara sådana här uppgifter måste vi, var och en, vara beredda på att även ge upp det som kan vara en egenvinst, kanske även ta en förlust, för att det på sikt inte ska kosta oss alla. Och det är väl oftast lättare sagt än gjort. Eller?

Kommentera