Den lågintensiva ohövligheten

I torsdags hade Dagens Nyheter en artikel om ett forskningsprojekt om ohövlighet och om hur särskilt den ”lågintensiva” ohövligheten är förödande för vår trivsel på arbetsplatsen.

Ohövligheten har en förmåga att sprida sig på arbetsplatsen och i värsta fall bli en del av den så kallade kulturen. En oväntad iakttagelse var att de som uppträdde ohövligt upplevde sig ha ett starkt socialt stöd. Forskarna har sett ett starkt samband mellan att om man sett kollegor uppträda ohövligt så började man ta efter det ohövliga beteendet. De tongivande ohövliga kollegorna blev en slags rollmodell för hur man ska uppträda på jobbet.

Vi har just nu väldigt många diskussioner om hur vi ska ha det bra på arbetsplatsen trots en ofta hög arbetsbelastning och ibland otydliga förväntningar. Så kan det ju vara inom socialtjänsten att man inte har en aning om vad som ska hända från den ena dagen till den andra, men det vänjer man sig vid efter en tid i yrket.

Men man behöver snälla och vänliga arbetskamrater som hjälper en om man är ny eller om man fått en ny arbetsuppgift som man behöver lära sig: en arbetsplats där alla ställer upp för varandra när det behövs.

Social samvaro och social trygghet på arbetsplatsen är en stor anledning till att man väljer att stanna på sin tjänst istället för att byta arbetsgivare. Om ohövligheten sprider sig på ens arbetsplats blir det inte roligt att gå till jobbet längre.

Det blir väl som med mobbing; man är för om man inte säger emot och står upp för något annat, så även om man inte aktivt sagt något mår man dåligt av att ha varit en passiv part i en sådan situation.

Jag tänker ta forskarna på stort allvar och gå hem till min egen förvaltning och undersöka om det finns någon ohövlighet där någonstans. Men forskarna påpekar att ohövligheten oftast pågår i det fördolda, så den kan vara svår att hitta. En bra fråga att ta upp i våra medarbetarsamtal framöver.

Kommentera