Att vara socialdirektör på sommaren

Det är spännande att vara socialdirektör på sommaren. Utmanande, javisst, men också väldigt roligt för det är då man får ta sig an alla tänkbara typer av frågor. Man måste förvandla sig från rollen som centralt placerad byråkrat till en handlingskraftig och synnerligen allsidig kommunalt anställd person.

Man kanske är en av få chefer som är i tjänst och det är lätt att koppla samtal och mail till den som verkar sitta på kontoret och administrera. Ja för en gångs skull kan det finnas en del tid för det som ibland så ofta kommer i skymundan; tid för planering och reflektion.

Det är de vanliga samtalen som kräver sociala insatser och ett mycket vänligt bemötande; förvirrade äldre som kommit bort, färdtjänstbilar som inte dykt upp,  vårdnadsärenden med en ibland årligen återkommande kamp om var barnen skall vara på sommaren.

Medborgarna har också tid att reflektera. Man vill få tillgång till gamla dokument om sin ibland ”stulna barndom” eller har hamnat i grubblerier om man verkligen är far till sina barn och undrar om möjligheten för faderskapstest långt upp i åren. Som chef kan man få försöka vara duktig på mycket och inte minst söka svar bland alla semestertomma kontor i kommunen.

Sen finns andra oerhört ovanliga och rätt så roliga samtal. Ett jag inte glömmer utspelade sig på följande vis.

En vänlig man med synnerligen bred värmländsk dialekt ringer mig och berättar att kommunen håller på att renovera fastigheter där han vet att människor som har kontakt med och kontrakt från socialtjänsten bor. Nu ser han från sitt fönster att de håller på att ta ner det gamla tegeltaket. Han undrar om han kan ”bli ve” (”få” på rikssvenska) de borttagna plattorna till sitt garage som behöver få ett bättre tak. Jag berättar noga vem jag är och att rivning och byggmaterial inte är min starka sida. Jag för fram att kanske har kommunen sålt rivningen till någon entreprenör som då kanske också äger rivningsmaterialet. Jag föreslår att han ringer vår tekniska förvaltning som är kommunens experter på sådana här frågor.

Han svarade glatt: ”Ja så tänkte jag också, så det var det första jag gjorde. Men de sa ‘ring Monica Persson'”.

Kommentera